– Du kan skapa en folkrörelse för noll kronor på fem dagar. Det säger författaren och journalisten Johanna Koljonen, som i december 2010 fick tusentals personer att prata om jobbiga sexuella erfarenheter – för att förhindra nya sådana situationer. Twittertråden #prataomdet satte igång ett samtal om sexuella gråzoner som förändrade människors liv.

Den 14 december 2010 pågick ett samtal på Twitter om mediebevakningen av sexbrott. Johanna Koljonen insåg att nästan alla har bestämda uppfattningar och allmänna idéer om sexbrott, men att nästan ingen pratar om sina personliga upplevelser.

Ungefär tio år tidigare, när Johanna var 22 år gammal, hade hon sex med en man för en natt. Han bröt deras överenskommelse om att använda kondom. Johanna sa inte ifrån, och de sågs aldrig igen.

När Johanna berättade om denna upplevelse på Twitter, var reaktionen omedelbar: "Varför i hela friden sa du inget!? Du som är en så stark person och en erkänd feminist."

- Jag insåg att oviljan att skapa en jobbig situation hade vunnit över rätten till min egen kropp.

Att inte kunna prata om jobbiga sexuella situationer leder till fler jobbiga sexuella situationer, säger Johanna Koljonen. En möjlig lösning är att börja prata om det som är svårt, för att skapa ett språk och en delad föreställningsvärld.

- Det korsiktiga hindret för ett sådant samtal är skam. Men den långsiktiga kostnaden för att hålla tyst är större: Brist på njutning och intimitet, som skapar lidande och mer skam.

På Twitter föddes idén att Johanna skulle skriva vidare i Dagens Nyheter. "Nej, det är alldeles för pinsamt!" tänkte hon. Det ledde till insikten att pinsamhet är en form av social regel som skapar skam. Och att sociala regler som är skadliga för människor bör skapas om.

Snart hade Johanna fått mejl från minst 30 redaktörer och journalister som ville vara med och "prata om det" i traditionella medier. Alltså berätta om jobbiga sexuella situationer i offentligheten för att lyfta på skamlocket.

Tillsammans med frilansjournalisten Sofia Mirjamsdotter skapade Johanna Koljonen Twittertråden #prataomdet. Den 17 december 2010 kom en tweet i sekunden på ämnet. Tiotusentals personer var med i samtalet. Genomslaget i alla sorters medier var stort. Till och med BBC News rapporterade.

Prata om det fick Stora journalistpriset 2011, i klassen årets förnyare.

Pratas det inte om sex hela tiden? Ja, men medierna pratar inte om det sex som vi faktiskt HAR, svarar Johanna. Det riktigt intressanta i människors berättelser under dessa dagar i december 2010 var den sexuella gråzonen. Det som inte är olagligt men som gör ont av andra skäl. Som att inte säga nej till sex, för att slippa göra sin partner besviken. När det blir enklare att ha sex än att säga nej.

- Vi har sex av fler orsaker än vi tror. Och är mer styrda av sociala förväntningar, könsroller och vaga föreställningar än vi förstår. När en kille tallar på en tjej får hon bli förnärmad. Men när en tjej tallar på en kille förväntas han bli tacksam. Fast han kanske inte vill ha sex just då, eller just med henne.

Prata om det uppskattas ha nått tre miljoner personer med sitt samtal om sexuella gråzoner. Varenda människa som har läst texterna har funderat på sin egen sexuella erfarenhet. Det enda det har kostat är 1200 kronor i domänavgift för webbsidan prataomdet.se.

Johanna Koljonen beskriver samhället som en dator. Mjukvaran är kultur, normer, vanor, beteendemönster, förväntningar, traditioner och artighet. Hårdvaran är lagar, kontrakt, institutioner, infrastruktur, släktband och geografi.

- Glöm inte att lagar ändras i takt med kulturen. Ingen kommer lägga ett lagförslag om pappaledighet om kulturen inte är intresserad, säger Johanna Koljonen.

Därför är det så viktigt att prata om det.