Mellan 2000 och 2010 förlorade Norrland netto 30 000 personer till Syd- och Mellansverige. Under samma årtionde vann Norrland 26 000 invånare genom invandring från andra länder. Invandringen kan alltså rädda vår landsända. – Att hantera globaliseringens olika uttryck är en avgörande framtidsfråga, säger Nils-Gustav Lundgren, professor i ekonomisk historia vid Umeå Universitet.

De flesta norrlänningar tycker att invandring är "mest bra" eller "varken eller", visar Nils-Gustav Lundgrens undersökning. Men det finns två extremer. 60 procent av de medelålders kvinnorna med hög inkomst och lång utbildning tycker att invandring är "mest bra". 20 procent av männen i den yngre medelåldern med högst gymnasiekompetens tycker att invandring är "mest dåligt".

Bland äldre män med höga löner, långa utbildningar och politiskt intresse är över 90 procent positiva till globaliseringen. Bland män med lägre inkomster och korta utbildningar som arbetar åt intresseorganisationer är drygt 50 procent negativa till globaliseringen. Även kvinnor med låga löner och grundläggande utbildningar har svårt att se det positiva med globaliseringen.

- Resurstarka "elitgrupper" ser möjligheter och fördelar med globaliseringen, medan resurssvaga ser problem, nackdelar och osäkerheter.

Nils-Gustav Lundgren vill inte ta i med storsläggan och prata om rasism. Han säger att vissa gynnas och andra missgynnas av globaliseringen. Anställda i bygg- och åkeribranschen märker exempelvis snabbt av konkurrensen från utländsk arbetskraft. Det är något som politiken måste hantera.

- Att sopa problemet under mattan hjälper inte. Då växer det bara. Det är väldigt bra att till exempel romerna i Luleå har börjat delta i samhällslivet på ett helt annat sätt än tidigare. Politiken måste se till att människor inte sorteras bort från arbetsmarknaden och bostadsmarknaden bara för att de har fel hudfärg. Norrbottningarna måste ta till vara sin långa historiska erfarenhet av att leva i ett mångkulturellt samhälle.

Hur ser den lyckliga respektive olyckliga norrlänningen ut? Högre inkomster höjer definitivt lyckan. Lika stark lyckoeffekt har det att vara optimist, visar forskningen. Andra lyckohöjare är att vara religiös och att värdesätta ett rikt kulturliv.

Tornedalingar, samer, skelleftebor och pitebor är klart mer till freds med livet än andra norrlänningar. Människor blir inte lyckligare bara av att bo i tillväxtorterna Umeå, Luleå, Östersund eller Sundsvall. Inte heller blir de olyckligare av att bo i små skogs- och fjällkommuner.

- En olycklig norrlänning är arbetslös, sjukpensionär och vantrivs på sin ort. Då har man allvarliga flyttplaner, säger Nils-Gustav Lundgren.

Han avslutar med att formulera en ödesfråga för Norrland:
"Vill välutbildade, talangfulla, driftiga individer - helst uppbackade med internationellt kapital - satsa sina liv och sina talanger här? Hur ska Norrland göras tillräckligt roligt att leva i för att så skall bli fallet?"