Delar er grupps uppfattning. Jag ska berätta om en reell situation för er. En ung familj vänder tillbaka till Luleå efter en tid boendes utomlands. Familjen består av en ung kvinna från Luleå, sambo och ett barn fött i England (dubbelt medborgarskap). Barn nr 2 föds i Luleå, alltså tre svenska medborgare. Arbetsförmedlingen kan inte erbjuda något arbete för mannen i familjen som är engelsman. AF säger rent ut att chansen är mkt liten till att komma i arbete. Familjen på 4 personer lever på kvinnans studielån, egen bostad är inte att tänka på, de är inhysta hos föräldrar. Det krånglar med att få barnbidrag från F-kassan och någon hjälp med ekonomin får man inte när man studerar...trots att det kan ta dem ur en svår ekonomisk situation. Det var besvärligt med att få personnr, vilket i sin tur innebar att det har varit svårt att få vaccinationer för det barn som är fött i England. Så är situationen för en ung familj som återvänder till Luleå som har för avsikt att bosätta sig här. Inte på något sätt välkomnande, de lämnar förmodligen Luleå, för som den unga kvinnan i familjen säger: vi känner oss inte välkomna, vi besvärar bara, ingen som vi kontaktat verkar ha mött en återvändande familj. Samordning och handlingsplaner saknas både för återvändare och nyanlända personer. Det räcker inte med ett ATT, vi måste också veta HUR! Är verkligen Luleå en stad för alla?